Brädad av katten Findus?

27/9 2010

Gröna snickarbyxor? Aldrig!

Gröna snickarbyxor? Aldrig i livet!

Matte har varit på bokmässa i Göteborg. Och jag brukar inte bry mig. Eller jo, lite … När matte är bortrest måste jag vara inne hela dagen – eller ute hela dagen – eftersom ingen kommer och öppnar dörren när jag säger till. (De andra människorna är inte hemma på dagtid.) Bortsett från det så brukar jag inte bry mig. Jag är en självständig katt. Ganska asocial, faktiskt. Matte får åka hit och dit, jag klarar mig själv.

Men den här gången känns det inte riktigt bra. Igår när matte kom hem pratade hon jättemycket om en annan katt. En tecknad katt! Och det lät precis som om hon hade träffat honom … Ni hör hur knäppt det låter, eller hur?

Katten ifråga heter för övrigt Findus och ser ut precis som jag, men han är klädd i knasiga kläder och kan prata med sin människa.

Jag är inte svartsjuk – absolut inte! – men är lite orolig för att matte ska få för sig att klä mig i gröna snickarbyxor. Eller tvinga mig att börja prata.
Missförstå mig inte: alla katter kan prata, vi kan alla språk, men vi vill inte prata.

Det är nämligen mycket lättare att komma undan med ett ”mjau”.