Sir Morris, om jag får be!

20/7 2012

Resting in my Rose Garden. (Efter en lyckad jakt.)

Resting in my Rose Garden. (Efter en lyckad jakt.)

Vissa saker som folk säger lägger man på minnet. Eh, om jag ska vara helt ärlig lägger jag inte särskilt mycket på minnet … Men en sak har bitit sig fast! Och orden kommer inte från vem som helst – nej, det är en bildad man som har uttalat dem: veterinären!

Alltså, veterinären brukar inte stå högt i kurs hos mig, det ska jag villigt erkänna. Men det var under mitt senaste besök hos denne man som mitt liv förändrades. För alltid.

Jag fick som vanligt hällas ut ur min bur och landade på det kalla undersökningsbordet med en duns. Veterinären såg på mig, kliade mig bakom öronen och utbrast plötsligt:
– Det måste finnas blått blod här! Se på hans profil. Detta är ingen vanlig bondkatt.

Det var väl det jag visste! Jag är för fin för folket i det här gamla huset! Från och med nu kräver jag daglig borstning, makrill i tomatsås varje kväll samt omedelbar lydnad.

Jag har nästan glömt hur matte log där inne hos veterinären. Hur hon fnissande sa nåt om ”den felande länken mellan katt och Scooby Doo” … Och som adelsman har jag förstås viktigare saker för mig än att fundera över pöbelns oförstånd.