Rasmotsättningar i Kvarnby by

13/11 2013

Skadan sedd uppifrån.

Flygfoto över det katastrofdrabbade området.

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men det beror absolut inte på att jag är lat. Nej, inte alls. Jag har (trots tratt) slickat såren efter en våldsam attack och lidit av diverse posttraumatiska besvär, exempelvis rakad rumpa.

Under våren och försommaren var nämligen denna vanligtvis mycket fredliga lilla by en veritabel krigszon. Dagligen förekom hemska sammandrabbningar mellan två minoriteter: randiga och bruna. (Den randiga var jag och den bruna var grannens inneboende kamphund utan koppel).

Mina människor fattade ingenting – inte förrän jag kom till veterinären som berättade att jag var hundbiten, rakade av mig halva pälsen och satte en slang tvärs över bakdelen.
Som grädde på makrillen var jag tvungen att hålla mig inne i över en vecka. Jag protesterade så gott jag kunde, till exempel genom att kissa på golvet. Stanna inomhus? På sommaren?! Där går gränsen.

Jag vet att man inte ska döma en hund efter håren och så vidare. Men ovan nämnda hund dömdes efter sina tänder och straffet blev koppel eller utvisning. Enligt ryktet bor han numera i Danmark.

Skönt!

Jag är inte rasist, men ...

Jag är inte rasist, men ...