Morris blogg


Tjaba! Morris här. Välkommen till min blogg, eller vad man nu brukar säga. Jag vill poängtera att det inte var min idé att börja blogga, det var mattes påhitt. Hon får skylla sig själv. Jag har nämligen full koll på allt hon gör – det tänkte hon nog inte på! He, he …

25/5 2010

Har matte sett mig?

Har matte sett mig?

För ett par veckor sen blev jag besiktigad av veterinären. U. a. betyder “utan anmärkning”, vilket jag antar är bra. Tyvärr hävdade den dumma veterinären också att jag måste sluta med mjuk mat eftersom jag kräks så mycket. Matte nickade förstående.
Jag stirrade förskräckt på veterinären. Sen stirrade jag på matte. De såg väldigt nöjda ut båda två – som om de hade kommit på någonting mycket bra.
Jag ville bita dem! Klösas! Rivas! Fräsa!
Mjuk mat är nämligen det bästa jag vet. (Näst efter torrfoder som kommer på ungefär samma plats.)
Men jag valde att rymma istället. Samma dag som den mjuka morgonmaten uteblev, uteblev även jag. I ungefär ett dygn höll jag mig borta. Jag tänkte att det skulle få matte att ändra sig.
Kanske har hon varit lite extra snäll sen jag kom tillbaka. (Ja, jag kom tillbaka. Kaniner och möss blir tjatigt i längden och jag saknade faktiskt en varm plats att sova på.) Men någon mjuk mat har jag inte fått.
Det är verkligen u. a. (“utan anständighet”).

27/4  2010

Så här lång och trött blir man efter en dag ute i naturen. (Rakad mage? Nä, det är bara en synvilla ...)

Så här lång och trött blir man efter en dag ute i naturen. (Rakad mage? Nä, det är bara en synvilla ...)

Jag har fullt upp nuförtiden. Naturen vimlar av katter, fåglar och möss att hålla koll på. Det innebär att jag nästan inte är hemma alls. Igår var människorna här i huset riktigt oroliga när jag dök upp framåt sjutiden på kvällen. Jag hörde dem prata om veterinären. (Hemska tanke!) De sa något om att det var “typiskt hankatter” och att jag var “en olycksfågel”.
Efter en stund sa matte: “Men han äter ju i alla fall!” (Då lät hon lite gladare på rösten.)
Snacka om att göra en höna av en fjäder! Bara för att jag är så trött att jag rör mig som en sengångare behöver det inte betyda att jag är sjuk eller skadad. (Möjligen var jag lite illamående. Kan ha varit en dålig näbbmus – eller vattnet i fågelbadet. Men sjuk? Nix! Jag är hälsan själv!)

18/4 2010

Morrisslickar

Mums!

Nu verkar det som om våren är på väg! Man kan se gräset – det är inte så snyggt, men det syns – och det är på nåt sätt lättare att få korn på näbbmössen när det är barmark.
Jag måste erkänna att jag har varit lite slö under vintern. Har tillbringat många timmar på soffan och i lillmattes sköna säng. De senaste veckorna har jag dock varit ute en hel del. Hälsat på grannkatterna (de har förmodligen saknat mig 🙂 ), sprungit omkring i hästhagen, kollat in pippifåglarna i grannens trädgård och tja … smugit runt i omgivningarna helt enkelt.

Människorna i det här huset verkar hursomhelst inte så glada över att de är vår. Så fort jag kommer in blir det ett himla liv. De får panik i blicken och springer efter mig med en handduk! En gång spolade de till och med av tassarna i duschen. Skandal – man borde inte finna sig i vad som helst.
Jag har hört att de pratar om Tisbe. (Det är katten som bodde här förut.) De säger att hon “aldrig var så smutsig”. Då säger jag: Den katten måste ha varit en fisförnäm typ! Om man bor på landet kan man väl inte gå utanför dörren utan att bli smutsig?! Och vad är det som är så hemskt med att ha lite skit under klorna?
Bara hälsosamt, om du frågar mig.

SSL23146

Fiskgryta? Fiskgratäng?

Jag har länge tyckt att människorna i det här huset är ganska konstiga. Och på något sätt tycker jag ändå att jag är en ganska tålmodig katt. Jag biter dem till exempel inte varje dag – trots att jag får alldeles för lite mat. Och jag går inte in och ut genom dörren mer än tio gånger om dagen.

Men nu funderar jag faktiskt allvarligt på att flytta. Det har ingenting med mat att göra. Och jag skulle inte vilja påstå att jag är illa behandlad. Nej, det handlar om någonting som matte sa häromdagen. Det fick mig verkligen att börja fundera över sakernas tillstånd.
Läs och begrunda:
Matte: “De är riktiga personligheter …”
Husse: “Ja, verkligen.”

Man skulle kunna tro att de pratade om lillhusse och lillmatte. Eller om grannbarnen. Eller fasanerna utanför fönstret. Men nej – håll i dig nu – de pratade om akvariefiskarna!!! Ja, du läste rätt: AKVARIEFISKARNA.

Jag tror jag flyttar omedelbart. (Efter kvällsmaten.)

26/2 2010

Morrisisnö2

No more snö. Please!

Jag börjar bli rätt less på vintern. Okej, det har sin tjusning att sprätta runt några varv kring fågelbordet så att snön yr, men det blir tjatigt i längden. Dessutom är snön ganska kall – och våt.
Tycker du att jag är gnällig? Jag kan tala om för dig att det skulle du också vara om du tvingades ta dig fram och tillbaka till skolan med snö upp till armhålorna.

Den här årstiden är för övrigt ganska händelselös. Min dag kan beskrivas ungefär så här:
Får mat. Äter fort. Jamar. Går ut. Jamar. Går in. Kollar matskålen. (Den är tom.) Provar att bita matte i knät. (Hjälper inte.) Jamar. Går ut. Jamar. Går in. Kollar matskålen. (Tom.) Jamar. Går ut och skrämmer upp några fasaner i träden. Jamar. Går in. Kollar matskålen. (Tom.) Sover i soffan. Hör någon närma sig skåpet där maten står. Rusar upp. Jamar. Ingen mat. Lägger mig igen. Hör någon närma sig matskåpet. Ingen mat. Stirrar på skålen. Stirrar på matte. Får äntligen min mat. Äter fort. Sover resten av dagen i lillhusses garderob. Drömmer om mjukt gräs under trampdynorna, solvarm päls och en saftig fågelunge i gapet.

2/2 2010

SSL23122

Katt i tratt.

Jag har legat lite lågt på sistone. Hamnade i bråk förra veckan och blev biten strax ovanför svansen. Själva bettet var inte så farligt. Jag menar, ger man sig in i leken får man leken tåla. Men tratten!!! Inte nog med att man får åka till djursjukhuset i en låda. Nej, sen ger de en sprutor så att man kräks, rakar bakdelen (japp, det är helt sant) och ovanpå det: trär på en dumstrut.
Det finns bara ett ord för att beskriva detta: förnedrande. Det är inte jag som ska ha en tratt på mitt snygga huvud – det är eländet som bet mig som borde iklädas en stor dumstrut. En storstrut!
Nu har jag hur som helst blivit av med struten och kan härja som vanligt; dricka tulpanvatten, fälla storvilt (näbbmöss) och jaga upp grannkatterna i trädet. I like!

Vad matte gör? Tja, inte mycket om du frågar mig … Hon sitter mest framför datorn i sin långa, fula stickade kofta och klickar. Klick! Klick! Det är visst nåt med hemsidan. Typ att den ska ut på nätet “på riktigt”.

Jaha. Där ser man.

13/1 2010

Alldeles nyss fanns det ett träd i mattes arbetsrum. Det är sant! En hel gran full med glittrande bollar och annat fint. Jag hade precis upptäckt hur kul det var att leka med de där bollarna. Varje förmiddag brukade jag sitta på skrivbordet och boxa med ena tassen på någon av dem. Väldigt skoj!

En annan höjdare var att rusa in under granen och känna hur det liksom rasade ner en massa gröna små pinnar över mig. Det kliade härligt i pälsen.
Men nu är granen borta. Puts väck! Den stod där igår och nu är den plötsligt försvunnen. Fåtöljen som står där nu är inte alls lika kul.
Det enda roliga som hänt är att det numera finns en stor vas med blommor på matrumsbordet. Dags för en slurk tulpanvatten!

8/1 2010

Häromdagen slog jag till. Jag tyckte att det var dags. På tiden, liksom. Han hade stirrat på mig hela julen. Blängt på mig under lugg och inte sagt ett ljud.

Jag är inte den som hetsar upp mig över saker och ting i vanliga fall. Nej, jag är en cool kisse. Men nån måtta får det väl ändå vara?

Så på trettondagen slog jag till. Tyckte att det passade bra, då är det ju ändå dags att göra upp med julen i största allmänhet.

Jag närmade mig långsamt, låtsades som om jag inte såg honom. Och bara för att förvirra vände jag om för att sedan blixtsnabbt attackera. Jag kastade mig över honom, välte honom till marken och släpade sen in honom under granen med vänstertassen.

Där fick jag honom allt – julbocken!