Morris blogg


Tjaba! Morris här. Välkommen till min blogg, eller vad man nu brukar säga. Jag vill poängtera att det inte var min idé att börja blogga, det var mattes påhitt. Hon får skylla sig själv. Jag har nämligen full koll på allt hon gör – det tänkte hon nog inte på! He, he …

22/11  2017

Rawfood med kött. Ekologiskt och naturligt.

Raw food. Ekologiskt och naturligt.

Längesen sist, jag vet. Det är svårt att få ihop livspusslet.

Nu råkar det vara så att jag – lagom till julhandeln – är aktuell med en ny kokbok. Och då måste jag givetvis använda bloggen för att få igång försäljningen. (Dum har jag aldrig varit.) Som vanligt kommer inspirationen från en annan tuff kille som skriver kokböcker. Nu tycker jag i och för sig att han har blivit lite mesig. En kokbok med mer grönsaker känns ju inte så macho. Själv går jag givetvis ett steg längre och slår ett slag för raw food. En liten detalj är bara att jag har valt bort grönsakerna.

Den första raw food-kokboken med enbart köttrecept, alltså. Jag gillar kött. Och även om jag kan tugga i mig både stekta kycklingben och lammkotletter med vitlök så är det ändå naturliga och ekologiska råvaror som är bäst. (Där är vi lika, min förebild och jag.)

Så: Säg hej till Morris – så gott som röd där jag bjuder på nya blodiga smakupplevelser som Råttatuille och Kanincarpaccio.

En kille som gillar grönsaker.

Gillar grönsaker.

13/4  2016

Meningen med livet: Bricanyl!

Meningen med livet: Bricanyl!

Nu undrar du kanske varför jag inte har bloggat på länge. Ärligt talat så undrar jag också det … Tiden går, säger man. Men vart går den egentligen? Det känns som om 2015 bara försvann i nån sorts dimma …

Hursomhelst. En liten resumé för dig som är intresserad:
1. Fångade i höstas två kaniner. (Åt bara upp en av dem.)
2. Hamnade i slagsmål i oktober (det var inte jag som började) och fick besöka veterinären. (Skadade benet och slog av en tand.)
3. Höll på att somna in för alltid när tänderna skulle dras ut – lite oklart varför.
4. Återuppstod!
5. Fick diagnosen astma och äter sen slutet av oktober Bricanyl. Halleluja!

Bricanyl är en trevlig medicin som smakar sött och gott. Jag glömmer aldrig att påminna om mina dagliga doser (två). Och försöker ofta luras genom att gå till nästa familjemedlem och kvida när jag nyss fått medicin av en annan. (Har tyvärr inte lyckats hittills.)

Jag är inte säker på att astman har blivit bättre – men det tänker jag självklart inte ens andas om … Utan Bricanyl skulle mitt liv vara fattigare. Ja, faktiskt tomt och nästan helt meningslöst.

30/3  2015

Det här händer inte. Det här händer inte. Det här händer inte.

Det här händer inte. Det här händer inte. Det här händer inte.

Vad skulle du säga om någon väckte dig genom att sätta en lustig hatt på ditt huvud och fotograferade dig med hatten på? Jag gissar att du skulle bli ganska sur.

Mina människor verkar gilla att förnedra mig. Jag har burit såväl tratt som stjärngossestrut och nu – påskägg.

Ingen borde behöva stå ut med den här typen av behandling! Jag borde verkligen protestera och stå upp för min värdighet. Men eftersom jag är lat låter jag dem hållas och tänker att det kommer ordna sig i långa loppet. Keep calm and let karma finish it, liksom.

15/5  2014

Hallå, Google Maps! Ni har missat nåt här!

Hallå, Google Maps! Var är ni?

Lägg märke till den diagonala autostradan som leder till fågelbadet. Ser du den? Japp, tänkte väl det! Det är alltså en snygg, rak och mycket användbar väg.
Jag vill påpeka att jag trampat upp den själv. Med mina bara tassar. Jag vill också påpeka att det inte varit så lätt alla gånger. Det ligger många års (sex) trampande bakom detta mästerverk.

Därför retar det mig att vägen fortfarande saknas på Google Maps. Det är som om den aldrig har existerat! Och ändå finns den där – eller hur? Jag har börjat skriva ett brev till Google där jag bifogar några namnförslag, tänker att det kan vara bra att hjälpa dem lite på traven. Mina favoriter just nu är: Catwalk Avenue, Morris Boulevard och Fågelvägen.

27/12  2013

En julkokbok bör helst skrivas av en julhatande tuffing som slafsar i köket.

En julkokbok bör helst skrivas av en tuffing som slafsar lite lagom med maten.

Snart är den äntligen förbi: julen, denna fruktansvärda tid på året när min favoritfåtölj försvinner och ersätts av ett träd. Som vanligt försvinner även hela klanen, de lämnar mig ensam och olycklig i en hel oändlighet. (I år passade jag på att protestkissa på ovanvåningen medan de var borta.)

Det enda som piggat upp mig på sistone är releasen av min nya kokbok. Den verkar ha blivit, typ, årets julklapp! Efter succén Morris jagar och lagar kunde jag inte låta bli att snida ihop en uppföljare. Och det kändes på nåt sätt ganska givet att göra en julkokbok – det är ju i december som folk köper böcker. Jag har inte sett några försäljningssiffror än men alla de stora kedjorna har skyltat med boken så jag räknar med bonus i matskålen framöver.

Vilka recept som döljer sig bakom det vackra omslaget? Snöslungad sparv, Rödhake on the Rocks och Kanderad kråka. Till exempel.
Smaklig spis!

En annan tuff kille som gillar mat och skriver kokböcker.

En annan tuff kille som skriver kokböcker.

13/11 2013

Skadan sedd uppifrån.

Flygfoto över det katastrofdrabbade området.

Det har varit tyst här på bloggen ett tag, men det beror absolut inte på att jag är lat. Nej, inte alls. Jag har (trots tratt) slickat såren efter en våldsam attack och lidit av diverse posttraumatiska besvär, exempelvis rakad rumpa.

Under våren och försommaren var nämligen denna vanligtvis mycket fredliga lilla by en veritabel krigszon. Dagligen förekom hemska sammandrabbningar mellan två minoriteter: randiga och bruna. (Den randiga var jag och den bruna var grannens inneboende kamphund utan koppel).

Mina människor fattade ingenting – inte förrän jag kom till veterinären som berättade att jag var hundbiten, rakade av mig halva pälsen och satte en slang tvärs över bakdelen.
Som grädde på makrillen var jag tvungen att hålla mig inne i över en vecka. Jag protesterade så gott jag kunde, till exempel genom att kissa på golvet. Stanna inomhus? På sommaren?! Där går gränsen.

Jag vet att man inte ska döma en hund efter håren och så vidare. Men ovan nämnda hund dömdes efter sina tänder och straffet blev koppel eller utvisning. Enligt ryktet bor han numera i Danmark.

Skönt!

Jag är inte rasist, men ...

Jag är inte rasist, men ...

19/2  2013

En kokbok för tuffa killar!

Äntligen! En riktig macho-kokbok!

Jag brukar inte lägga mig i aktuella debatter och sånt trams. Men nu råkar det ju vara som så att min kokbok släpps mitt i hästköttsdebatten – och då vore det ju dumt att inte rida på vågen, eller hur?

Personligen tycker jag att det är helt ovidkommande vilket kött som ligger i matskålen. Bara det är kött. Och jag har länge tänkt att eftersom jag är en sån baddare på att både jaga och äta så borde jag dela med mig av den kunskapen.

Sagt och gjort: Morris jagar och lagar är äntligen ett faktum. Det är en kokbok för alla tuffa killar med jakt och käk som största intresse. Du hittar allt från traditionell husmuskost som Stympad Sork till lite mer exotiska anrättningar som Massakrerad Mås och Totaldemolerad Talgoxe. Under avdelnigen snacks finns recept på såväl Näpen Näbbmusunge som Lättlurad Lärka.

Smaklig spis!

En annan kille som gör kokböcker.

En annan kille som gör kokböcker.

20/7 2012

Resting in my Rose Garden. (Efter en lyckad jakt.)

Resting in my Rose Garden. (Efter en lyckad jakt.)

Vissa saker som folk säger lägger man på minnet. Eh, om jag ska vara helt ärlig lägger jag inte särskilt mycket på minnet … Men en sak har bitit sig fast! Och orden kommer inte från vem som helst – nej, det är en bildad man som har uttalat dem: veterinären!

Alltså, veterinären brukar inte stå högt i kurs hos mig, det ska jag villigt erkänna. Men det var under mitt senaste besök hos denne man som mitt liv förändrades. För alltid.

Jag fick som vanligt hällas ut ur min bur och landade på det kalla undersökningsbordet med en duns. Veterinären såg på mig, kliade mig bakom öronen och utbrast plötsligt:
– Det måste finnas blått blod här! Se på hans profil. Detta är ingen vanlig bondkatt.

Det var väl det jag visste! Jag är för fin för folket i det här gamla huset! Från och med nu kräver jag daglig borstning, makrill i tomatsås varje kväll samt omedelbar lydnad.

Jag har nästan glömt hur matte log där inne hos veterinären. Hur hon fnissande sa nåt om ”den felande länken mellan katt och Scooby Doo” … Och som adelsman har jag förstås viktigare saker för mig än att fundera över pöbelns oförstånd.

19/4 2012

En stolt jägare och hans byte. Var bytet är? Under tassen, förstås!

En stolt jägare och hans byte. Var bytet är? Under tassen, förstås!

Är det inte märkligt att katter ofta avbildas med en skål grädde framför nosen när de flesta av oss inte tål andra mjölkprodukter än den som kommer från våra mammor? Det måste ha skett ett allvarligt misstag nånstans på vägen …

En annat märkligt fenomen: nästan varenda matskål avsedd för katter är dekorerad med fiskben. Fisk?! Okej, vi är ju rovdjur och sådär men fisken håller – vad jag förstår – för det mesta till i vatten. Och katter jagar inte så ofta i vatten.

Själv tänker jag INTE utsätta mig för väta, men det finns faktiskt en sorts fisk som man kan fånga helt utan att doppa tassarna i blöt. Den är knaprig, snabb och en riktig utmaning även för en van jägare. Ibland är den så fräck att den äter från samma matskål som jag …

Inte mig emot. Det är nämligen då jag brukar slå till! Gissa vem som vinner: jag eller silverfisken?

23/1 2012

Marcus Hellner? Nä, honom känner jag inte till.

Sa du Marcus Hellner? Nä, honom känner jag inte till.

Man brukar säga att man ska ligga lågt i början för att kunna spurta på slutet. Inte min stil. Jag satsar allt från start!
Ett bra upplagt lopp går till ungefär så här:

1. Fånga en god mus.
2. Sätt dig på trappan med ryggen mot ytterdörren så att bytet inte syns.
3. Jama hjärtskärande. (OBS! Utan att släppa musen.)
4. När någon öppnar dörren kastar du dig in i hallen och sätter kurs mot vardagsrummet.
5. Ignorera publikens hejarop (”Han har nåt i munnen! Släng ut honom!”) och fokusera på din uppgift.
6. Kör innerspår.
7. Tacka och ta emot om du får hjälp på upploppet: det finns hundradelar att tjäna på en avslutande luftfärd strax innan målgång. (Kom ihåg: Släpp inte musen!)
8. Kolla sluttiden.
9. Kasta ett öga på norrmannen bakom dig, sträck upp tassarna i luften och jubla.
10. Ät musen.